Som nybörjare har jag haft lite svårt att veta vilka vaxmellanväggar (eller vaxkakor) jag ville köpa på biredskapsfabriken. Det enda jag visste säkert var att ramarna varit lågnormala (LN) . Förutom rammått kan man välja ur celstorlek 5,3 eller 5,1 eller 4,9. Om man inte anger cellstorleken vid beställning, får man 5,1 som anses som standard.
Så detta köpte jag första gången och sen frågade jag min mentor. Han använder altid 5,1 i yngelrum och i skattlådor 5,1 eller 5,3. Också på Mariestadsbiodlarföreningen fick jag mestadels liknande svar och att 5,3 skulle vara bra i skattlåda för att bina då kan lagra mer honung per cell. En enstaka biodlare berättade att han övergick till 4,9 i ygellådor och att detta är mer naturligt för bina. Det enda som varit lite svårt har varit att låta bina ställa om så att de bygger även ut denna mindre cellstorlek fint.
Jag blev fascinerad och ville veta vad bina själva skulle vilja ha ( Detta diskuterara jag nedan bara lite och inte i detalj) och därför har jag läst på och experimenterad lite senaste åren. Dels var jag tvungen att leta efter en lösning i 2018 när jag ville köpa mer mellanväggar, men det varit slutsåld. Då blev det ramar med 1/3e del mellanvägg som jag smällte in direkt under överlistan (bina bygger ju helst neråt), ramar med en lite kant smällt vax och jag har även prövat ramar utan en mall.
Kort historik om cellstorlek
För att veta vilken cellstorlek en mellanvägg har, mäter man 10 celler. Detta ska stämma i alla direktioner annars är mellanväggen inte gjord på rätt sätt. På ovanstående bild ser man att celstorleken är 5,3. Denna använder jag bara i skattlådan ( eller 5,1).
Innan det fanns mellanväggar och enbart naturbygge hade det europeiska biet ett cellstorlek varierande 4,72-5,36mm (Thomas Cowan 1890). Detta gäller arbetare celler, inte drönare celler.
Professor Ursmar Baudoux ur Belgien har varit den drivande kraften för att använda mellanväggar med stora celler. Han började med detta i 1893. Han trodde att större bi skulle ge större honungsproduktion. Trots att bevis för detta saknades, blev storcelliga vaxmellanväggar standard i Europa och senare också i US.
Dee och Lusby ur Arizona har i 90talet gjord en omställning av deras bi på mellanväggar med celler på 4,9mm. De resonerade att en mer naturlig bisstorlek skulle kunna leda till mindre varrroa. Än så länge är det inte heller bevisad (olika undersökningar visar motstridiga resultat eller ett inte signifikant resultat), men det finns många biodlare över hela världen som också har bytt till mindre cellstorlek, med blandat resultat både avseende hur bina bygger ut när de blir tvungna på 4,9 mellanväggar och avseende varroatrycket.
Mellanväggar
Vad jag har förstod använder de flesta biodlare i Mariestads Biodlarförening i yngelrummet 5,1mm celstorlek. Det finns några som övergått till 4,9 och trots att det inte är en stor skillnad finns det samhällen som har svårt att bygga ut de fint. Enstaka gör det bra. Detta vet man inte innan man försöker. Bina ur små celler blir lite mindre än sina sistrar och de kan bygga ut småcelliga mellanväggar redan bättre. Egentligen tar det i genomsnitt 1 säsong eller 3 generationer ungefär innan ett bisamhälle klarar av att bygga ut fina småcelliga vaxkakor.
Jag har gett mina bisamhällen förra året 4,9 mellanväggar dels ur nyfikenhet, dels på grund av att jag tror att småcelliga bin kan hålla en bättre värmereglering på grund av att det finns mer celler per yta/ram. I maj blev de inte så bra utbyggda; en blandning av små till stora celler, mycket oregelbundenhet. I juni, när det inte fanns mycket drag byggde bina ut bättre och en i avläggare fungerade det också nästan bra. Det var intressant att se vid flustret bin i olika storlek 🙂
Mellanväggar används egentligen för att ge bina en guide så att de bygger ut fina raka vertikala vaxkakor så att det lätt att lyfta en ram ur kupan för inspektion. Därtill är vaxkakorna inte så ömtåliga.
Egentigen tvinger biodlaren bina att bygga ut den önskade cellstorlek utan att ta hänsyn till bisamhällets behov. Jag har funderad en hel del över detta och har även låtit bina bygga lite mer det de vill ha själva. Mer avseende detta kommer senare.
Drönarram
Detta en en tom ram som placeras oftast på plats 2 eller 9 i överste yngellåda. Ibland är den delad i 2 delar så att biodlare kan skära ut ena hälften och sen vid nästa kontrol skär ut den hälften med täckt yngel medan andra sidan då högst sannolikt är utbyggd igen. Och så vidare. Utskärning av täckt drönaryngel gör man i maj och juni (och juli) för att minska varroatrycket.
Drönarramen är också bra att titta på för att se om samhället har svärmplaner, för då bygger de gärna svärmceller på drönarramen. Om svärmceller finns på drönarramen finns de högst sannolikt också på andra yngelramar.
Bina bygger i den tomma ramen vaxkakor med stora drönarceller eftersom de inte har stora möligheter att göra det annanstans (biodlare ger ju ramar med mellanväggar med cellstorleken lämpade för enbart arbetare). Ibland försöker de bygga drönaryngel mellan ramlistor från nedre och övre yngellådan. När överste yngellådan lyfts av, ser man ibland drönarpuppor (och varroa ?).
Naturbygge
I yngellådan:
Egentligen är en tom ram, som bina bygger ut efter egen önskemål, naturbygge. Så drönarramen är ett exempel av naturbygge. En biodlare som vill låta bina själv bygga ut ramar utan mellanväggar kan ge en guide. Detta kan vara en kant (2-6cm) mellanvägg under överlistan eller en remsa vax under överlistan eller även varianter i trä. På så sätt hoppas biodlaren på en rak fin vaxkaka. Även ramar utan guide kan leda till en fin vertikal vaxkaka om bikupan står bra utjämd (vattenpass). Därtill, om en tom ram ges mellan 2 redan utbyggda ramar, kommer bina sannolikt att bygga ut den rak, utan att det blir mycket kreativa vågiga vaxkakor.
Detta har jag försökt och det funkade bra; blev även arbetareceller i yngelrummet när jag placerade den bredvid den yttersta yngelram (och när de hade drönaryngel på plats 2) så att de kunde utbreda yngelområdet. Jag har inte placerad en sådan ram mellan 2 yngelramar för att behålla en bra värmereglering i yngelområdet (som jag tycker är viktigt) men det kan man också göra.
I skattlådan:
I skattlådan placerar en del biodlare ramarma lite glesare så att honungskakor blir tjockare. Naturbygge funkar här också, men då mäste ramarna stå tät intill varandra (så som i yngellådan) annars blir det mycket tjocka honunskakor och mycket kreativitet emellan ramarna så att alla sitter fast och måste lyftas samtidigt för att inte få en massa klibbighet. Detta har att göra med bi utrymme: Bina bygger vax överallt var det finns mer än 10mm ledig utrymme och bygger vax/propolis om mindre än 5-7 mm.
Därtill är det bra att tidigt under säsång, när man sätter första skattlådan ( när körsbär börjar blomma) att den innehåller helst bara utbyggda ramar. I denna kan man ge 1, max 2 tomma ramar, som man placerar var mellan 2 utbygda ramar. Om det är dags för nästa skattlådan kan den bestå av ramar med mellanväggar eller varannan ram utbyggd och tom (eller mellanvägg). Då är natttemperaturer inte mer så låga och klarar bina det bra att hålla yngel på konstant temperatur trots en viss värmeförlust.
En viktig sak om man vill pröva naturbygge:
Nybyggda vaxkakor utan mellanväggar, även om det finns metalltråd i ramen, är mycket ömtåliga. De ska hanteras försiktigt och hållas vertikalt hela tiden annars kan vaxkaka bryta av. Pröva med en drönarram med täckt yngel; om den hållas sned eller horisontell bryter den mycket lätt av. Eftersom man vill skära ut täckt drönaryngel är det inte oönskad. Det finns youtube filmer hur en sådan ram med naturlig byggda kakor kan roteras (medan vertikalt hela tiden) för att kunna inspektera båda sidor.
Remsa vax som guide
För detta behöver man en mall och smält vax. Mallen gör man av en trälista (som är lite kortare än överlistan) och i mittlinje på båda ände slår man en spik dels i. Denna mallen lägger man några timmar i vatten så att smält vax inte fästnar på den.
Vaxet smälter man i en skal eller burk i en varmvattenbad. Lämnar aldrig spisen eftersom för het vax kan bränna! Det smälta vaxet häller man med ett sked över mallen och ramens överlistan. Upprepa det några gånger tills det är en bra remsa (några mm tjock). När vaxet har stelnat kan mallen försiktig tas bort.
Detta upprepar man vid nästa ram och emellan lägger man mallen kort tillbaka i vattnet så att den inte blir för torrt för då fastnar vaxet på denna också.
Detta är är en del arbete, men jag tyckte att det var roligt att göra. En snabbare lösning kan vara att skära ut en gammal vaxkaka men låta sitta kvar lite vax under överlistan som guide.
I nästa avsnitt kommer jag att skriva lite om första vårinspektionen. Tyvärr är det fortfarande för kallt och blåsigt 🙁